10 augusti 2016

#Fattigskogen2016


För precis en vecka sedan påbörjade jag tågresan söderut mot Sundsvall. Där hämtade väninnan upp med bil och husvagn. Så är vi då äntligen på väg till Sticklägret i Fattigskogen.


Mer än halvvägs och förbi både Orsa och Mora, hittar vi så den bästa övernattningsplatsen vid Oresjön intill den gamla Orsabanan.



Bonus en toppenfin badplats. Vi hinner både dopp, sticka lite och äta kvällsmat innan solen går ner och åskovädret gör sin entré.
Följande dag ska vi vidare förbi Malung och in i 10-milaskogen till Avradsberg och Fattigskogens vildmarkscamp. Där väntar en annan entré! 

 Inte att ta miste på att vi kommit rätt!


Vi har väl inte så tur med vädret men när det finns tak över huvudet fungerar allt. 


Garnfärgar för första gången och det var spännande och jätteroligt. Här är färgbordet.

Besksöta


Natt och Dag eller styvmorsviol, vilket man vill.

Garnet och färgen ska jobba själv inlindat i plast på ett varmt ställe, sedan sköljas ur och torkas. Det kallas kallfärgning. Därefter vindade jag upp härvan på nytt. Då ser man bättre det slutliga resultatet.


Det blir garnlotteri och mysteriestickning varvat med god mat, goda samtal och mycket skratt tillsammans med nya bekantskaper.


Mina färdiga muddar från materialet i välkomstpåsen. Ett häfte med allehanda tips och några nya mönster. Sedan handla handla ... för nya garnprojekt att ta med hem, en fårfäll, mönsterbok med vackra sockar och lite annat smått och gott kom med i packningen.
Inte att förglömma är kvällen med ostprovning från Ostbiten - Gårdsbutik och Café.



Stort tack till dig Johanna för att du höll ihop oss och delade med dig av allt ditt kunnande!! https://sbv49.wordpress.com/2016/08/09/sticklager-i-fattigskogen-vecka-31/

Tack till alla er andra och till min kompis Eva som körde bilen med husvagnen. Nu planerar vi för nästa år!!


  

31 juli 2016

På Hav och på Land vid Norska kusten


Med bil och färja går färden från Norrlandskusten i Sverige till kusten i Norges Nordland. Det vackra vädret följer oss ända fram till målet i Langneset/ Sleneset. Där tar Båtbyggarens hustru emot både sin båtbyggare och oss.

 

Redan första kvällen blev det 9 kg napp på Hälleflundra. Lycklig make!!
Vill man inte fiska finns det annat att göra.
Som t.ex. jakt efter lunnefåglarna på grannön och det häftiga Lovundfjellet som reser sig rakt upp ur havet! 


Dimman låg ganska tät över området där fåglarna häckar, men några visade sig på sin färd mellan havet och boet vid bergssidan där hungriga ungar väntade.

 

Här och var längs stigen upp fann vi dessa installationer


Följande dag bar det iväg med Hurtigbåten längre ut till  en av de yttersta utposterna i arkipelagen.


På Traena tar Sirpa och jag oss runt den lilla platta ön på hyrda cyklar. Här ordnar man varje år en musikfestival med tusentals tältande besökare. 
För oss är det Matsäck i cykelkorgen och kameran i ryggsäcken som gäller. Vilken utsikt mot Sanna, den speciella ön i bakgrunden, så olika den vi står på. 


 Från golv till tak i det lilla kapellet på Traena som är tillägnat Petter Dass, poeten, författaren och kaplanen i början av 1700-talet.


Monumentet nere vid hamnen där Blå Vägen tar slut, eller börjar... Den väg som går från kust i Sverige till Norges kust och straxt intill Polcirkeln. 
Tänka sig, här hittar jag den bok som jag sökt så länge men inte haft det korrekta namnet på. Den ligger i Museets butik och väntar på mig.

 Hur man hittar, tillreder tång och alger till läckra rätter.


Hur man plockar och torkar alger och tång för att använda i soppor, bröd och till örtsalt. 
Vilket skafferi jag nu har att utforska vidare. De heter fingertare, havsalat, butare eller vingetang. Visst hörs det vackert!!


Här har vi så ett brödrecept som jag ännu inte hunnit provbaka. Köpte med mig lite torkad sukkertang utifall att......


Tack Sirpa för att du tog med mig på lite båt och cykelluff bland de yttre öarna i Västerhavet!!


..och stort tack till er båda Tabben och Sirpa för besöket i er idyll i Sleneset och vattnet runt omkring!!!

08 juli 2016

Dikeskanten

Så klickar låset igen bakom mig, efter veckor, dagar och timmar av jobb, avslut, sammanfattningar och uppstädning. Det är semester.
Mina tankar studsar tillbaka till fotoresan i Transsylvanien för snart två månader sen. Att fånga känslan av vila, att stanna upp och iaktta bråde yviga och små penseldrag i vardagen. Att försöka koppla bort alla måsten och fokusera på det som blev och glädjas där. 

Då ålade, kröp och smög vi runt timme efter timme för att fånga skuggor, himlar, djur och växter just i rätt ögonblick. 


Försökte tänka på det under morgonen cykeltur med hunden. Djur de gör precis så, men vad de tänker på under tiden är inte lika lätt att veta. En torr pinne i dikeskanten kan vara gott nog..

Några regndroppar påminner om att vädret är inget att hänga upp sig på, trots att vi så gärna vill ha sol och värme under semesterveckorna. 
Ska se nu vad jag hittar i dikeskanterna längs vägen. 


Vid bäcken vet jag att det tidigare år vuxit Björkpyrolan, så oansenlig. På lite närmare håll är knopparna så vackert formade som små pärlor innan de slår ut. Eller har de kanske redan slagit ut.....


Här en för mig ny bekantskap, eller så har jag inte vässat blicken tidigare. Tror det är en Klotpyrola eller så en Grönpyrola. 
Hade det varit på fotoresan så hade jag fått svar direkt från någon av våra kunniga botaniker.


Så, min stora favorit med det vackra namnen Jungfru Marie nycklar, de som varje år kommer i samma blöta dike på en lång parad.

 



När jag granskar bilden i efterhand ser jag också några små spindelben som sticker fram. 


I samma nyanser men på en torrare plats i dikeskanten har så slutligen Linnean slagit ut. 
Det blev en fin start på denna regniga semesterdag . 

19 juni 2016

#Bröjstulyft med extra allt!


I går lördag var det Bagarstugans dag, vilket sammanträffande då helgen skulle innebära ett sedan länge inplanerat "Bröjstulyft" eller bagarstugelyft om man så vill. Men nu är vi ju i en del av Norrland där bagarstuga heta just Bröjstu. 


Det är hos kompisarna Olle och Carina i Jerusalem som allt går av stapel under dagarna två.
Släkt och vänner är engagerade och husfar själv har förberett så mycket med domkrafter, franskskruvar, släggor, spett och stockar innan muskelkraften anländer på lördagsmorgonen. På den främre långsidan behöver tre varv stockar delvis bytas ut. 


Bröjstun uppfördes på den här platsen för mer än 100 år sen, så man får verkligen respekt för byggnadskonst, materialval och hantverkskunnande på den tiden.




Förr tätade man med husmossa mellan varven och i knutarna, men ska man lägga in nya stockar under gamla , så blir det problem att få mossan att ligga kvar....


Ut i skogen och där fanns ganska torr mossa trots att det hällregnet hela dagen.


Vi får nöja oss med att peta in ny mossa i knutarnas sprickor så länge.



Mat och kaffe över öppen eld ute, spädde på trivsamheten flera gånger om.


Så är grovjobbet avklarat, nu återstår lite finputs, ny bro, ytterdörr, innergolv, hängrännor och knutbrädor. Då håller nog Bröjstun minst 100 år till.

Tack för att vi fick vara med på äventyret med #bröjstulyft 2016. 

Jag lovade bidra med receptet till helgens RABARBERKAKA med kardemumma.
Här kommer det:


Förbered en form med löstagbar kant ca 22-24 cm med bakplåtspapper i botten.
Sätt ugnen på 200 grader.
Smält 75 g smör och låt svalna
Vispa 2 ägg med 2,5 dl socker, 1/2 tsk vaniljpulver 
Blanda 2,5 dl vetemjöl med 1 tsk bakpulver

Rör ihop ägg och sockerblandningen med smöret och vetemjölsblandningen
Häll ner i formen.
Fördela 5-6 dl tunt skivade rabarberstjälkar över sockerkakssmeten
Strö över 2 tsk stött kardemumma

Grädda ca 25 min mitt i ugnen.
Kakan ska vara lite seg och kladdig

Servera med glass, vispad grädde eller vaniljsås.

Lycka till!!! 

05 juni 2016

Fotoresa - Transylvanien en vecka i maj


Det är inte lätt att veta var man ska börja för att beskriva denna fantastiska fotoresa som har innehållit så mycket!
Slutmålet är Gheorgheni, en stad mitt i Transsylvainen och inbäddad av Kartapernas bergskedjor. Först flyg från Arlanda som för min och Båtbyggarhustruns del påbörjades resan från Umeå. Så småningom landar vi i Bucharest via Belin där buss väntar på oss. Tillsammans med de andra fotokamraterna gör vi oss hemmastadda i den buss som ska bli "vår" under den kommande veckan. Små byar, städer och odlingslandskap passerar förbi, innan vi beger oss uppåt över Karpaterna för att nå vårt slutmål.


Det är vår proffsiga och inspirerande fotograf Gert Olsson på In Nature som ordnar fotoresan http://fotoresor.nu/ och som tillsammans med vår tolk och vägvisare Idliko planerar och guidar oss under veckan.




Vi får många tillfällen till möten med människor i sin vardag, när vi besöker marknader eller gör våra vandringar på ängar och uppe i bergen. 



Vi kryper omkring längs marken och upptäcker kända och mindre kända orkidéer, ängsblommor och örter.


Silkesvattnet där ån forsar fram mellan höga bergssidor i Bicaz passet.



Solnedgång och nästa tidiga morgon en soluppgång med rådimman som rullar fram över stan där ner. 


Ett möte med världsarvsstaden Sighisoara

Greve Dracula "Vlad Tepes" sägs ha bott i staden som har övervägande ungersk befolkning. En gammal vacker stad med människor som precis som vi, passar på att föreviga sig själva och sitt besök.


Hemma på gården hann vi även med att se husfrun Zita förbereda dagens brödbak. Här med husets potatis, bergssalt, surdegsgrund och speltmjöl som maldes i den egna kvarnen. 



I slutet av veckan besökte vi också en fattig romsk by i utkanten av Gheorgheni där vi lämnade kläder till barnen och de vuxna. En omtumlande upplevelse.....


Inifrån droppstensgottan som vi också fick möjlighet att besöka i ett av de många naturreservaten.

Under tiden förbereder Ildiko sin fantastiska Gulasch över öppen eld. Det blir en härlig måltid!!


Så till sist, tack till er alla som var med och gjorde resan till vad den blev!!!



Nu börjar planeringen för en ny fotoresa till ett nytt resmål!